Datorn bra även för de äldre

Det finns en massa skräp på internet. Men också mycket som är till nytta och nöje. Därför skulle det vara bra om allt fler äldre vågar ta sig an allt med datorer, plattor och smarttelefoner. Det säger Erik Ekman, 75 år, i Billnäs.Och visst lever han som han lär. Till hans uppdrag hör bland annat att vara dataansvarig för Karis Svenska Pensionstagare som har ett sjuttiotal medlemmar.

När Erik Ekman växte upp i Persböle i dåvarande Pojo kommun inbillade han sig att han skulle bli jordbrukare. – Efter militären var jag postiljon, jag jobbade några timmar på gården innan mitt kvällsskift som grävmaskinsförare började. Följande dag var det sex på morgonen på posten i Skuru, så någon fritid fanns inte.

För att klara ekonomin sökte han arbete vid Ab Sjukhustvätt som senare bytte namn till Eketvätt. Där stannade han i drygt 41 år. – Dessutom hade vi olika gårdskarlsjobb vid sidan om. Men då min hustru Barbro fick en aggressiv cancer slutade vi med det. Vi trodde inte att hon skulle klara sig men lyckligtvis fick hon god vård och blev frisk, säger Ekman. Nu har han varit gift med Barbro sedan 56 år tillbaka, han har två vuxna barn och fyra barnbarn i åldern fyra till 23 år.

– Tyvärr hade vi en son som dog i struphuvudsinflammation bara tre och ett halvt år gammal. Det var ett hårt slag för två 25-åriga föräldrar och hans sexåriga storebror.

Erik Ekman är en verklig föreningsmänniska. Han har varit aktiv inom nio föreningar. Ofta som ordförande, sekreterare eller studiesekreterare. – Det mesta av min aktivitet skedde dock inom fackföreningsrörelsen, konstaterar Ekman. Han var nämligen ordförande för kommunalfackets avdelning Västra Nylands sjukhusförening som när den var som störst hade 700 medlemmar. Dessutom var han huvudförtroendeman för personalen vid Eketvätt.

Bland andra viktiga uppdrag kan nämnas ordförandeskapet för Billnäs svenska arbetarförening, senare Karis-Billnäs socialdemokrater, samt för Ekenäsnejdens dragspelsgille under den tid han bodde i Ekenäs. För närvarade är han ordförande ör Västra Nylands reumaförening.

– Det mesta av min tid slukades nog av Västra Nylands studieorganisation inom Arbetarnas bildningsförbund ABF. Vi hade en livlig verksamhet med utställningar och kurser. Det ledde också till att vi på min arbetsplats varje år hade två till tre studiecirklar. Då ABF:s förbundskontor i Helsingfors förnyade sina datorer fick vi överta nio av dem som vi använde i utbildningen på vår arbetsplats, berättar Ekman.

Han påminner om att datorer kan användas på många sätt. – Man behöver inte bara betala räkningar med dem. Man kan till exempel föra videosamtal med barn och barnbarn om man inte annars träffar dem ofta. Ekman anser att pensionstagarföreningarna kunde hjälpa sina medlemmar via utbildningsträffar och studiecirklar i datateknik.

– Jag tänker speciellt på sådana situationer där den ena parten i ett parförhållande ensam skött alla dataärenden. Plötsligt är den ena parten borta och den efterlevande måste överta en massa obekanta saker som känns svåra. Också om införskaffandet av en dator kan kännas dyr för den som har låg pension går det att överta apparater som yngre generationer anser vara föråldrade men som ändå är helt funktionsdugliga, framhåller Erik Ekman.

Henrik Helenius

Arbetande pensionär: LARS BJÖRKLUND

Varför ska vi småföretagare bestraffas med så höga skatter? Som det inte skulle räcka till med alla andra utgifter från försäkringar till egna verktyg. Det anser Lars Björklund i Karis i en hälsning till alla politiker och de riksdagsmän som nu inleder sitt parlamentariska arbete. Och han om någon borde veta vad han talar om.

Han har jobbat i skogsarbete, som industriarbetare och dessutom varit både fackligt och politiskt aktiv socialdemokrat. Idag är han bosatt i Bäljars i Karis och pensionerad men har ett eget företag som heter Lasses VVS-Service. Björklund är född i Ingå 1948 men uppvuxen i Bollsta i Pojo.

– Vi var sammanlagt sex syskon och min mor var deja i Boställe gårds ladugård där hon mjölkade alla kor för hand, minns Björklund. Björklunds far skötte jordbruket på gården med allt var det innebar av att plöja och harva för hand. På den tiden var Bollsta en mycket politisk miljö. – Där fanns nästan bara folkdemokrater. När Boställe gårds gamla farmor ville bekosta min yrkesskolgång sade min far som var folkdemokrat nej därför att han inte kunde godkänna att en borgare skulle betala min skola, berättar Björklund.

Till Lars Björklund barndomsminnen hör medlemskapet i folkdemokraternas barnorganisation Pionjärerna.– Alla mina syskon var pionjärer och på förstamaj var vi med om att tåga från Fiskars torg till Baklura danslave. Den politiska bakgrunden bar han med sig ännu i vuxen ålder.

– När jag jobbade på textilfabriken Toli i Karis och blev fackligt aktiv ringde Textil- och beklädnadsarbetarförbundets dåvarande ombudsman Mirja Holmberg som frågade om jag hade medlemsbok i kommunistpartiet därför att jag hört till pionjärerna i min barndom. Då kunde jag tryggt svara att jag är medlem av Karis svenska arbetarförening. Den partiavdelning som idag heter Karis svenska socialdemokrater.

Lars Björklund har jobbat på många arbetsplatser. – Mitt första jobb var i Lönnqvists skog där jag högg ved. Då lärde jag mig hur man ska laga en motti som en är en meter klabbved i rader i skogen. Där får veden torka innan man kör hem den.

Björklunds sista arbetsplats blev textilföretaget Finnpile i Gebbelby. – Torvald Lillja som ägde företaget var en verkligt fin arbetsgivare som gick runt och frågade arbetstagarna hur de mådde. Men Finnpile gjorde tyvärr konkurs. – Då var jag huvudförtroendeman så jag blev den sista som gick ut genom fabriksportarna, konstaterar Björklund.

Hans socialdemokratiska engagemang gav också en del viktiga förtroendeuppdrag. – Mitt första uppdrag var medlemskapet i Karis skolnämnd. På nittiotalet blev jag invald i Karis stadsfullmäktige och sedan i stadsstyrelsen. Bland de socialdemokratiska veteranerna minns jag speciellt Valdemar Heinström som var en duktig person. När Karis, Pojo och Ekenäs år 2009 gick samman och blev Raseborgs stad var Björklund en av motståndarna. – Jag ansåg att en samgång enbart mellan Karis och Pojo hade varit naturligare. Det hade dessutom varit bra för socialdemokraterna.

I Karis Svenska Pensionstagare med 77 medlemmar är Björklund kassör sedan många år. – Det är en aktiv förening med regelbundna möten varannan vecka. Drygt fyrtio personer brukar möta upp. Lars Björklund har tre fritidsintressen. – Det är en båt som jag har i Pojoviken. Och de två andra är pilkfisket i Degersjön i Pojo, samt skogsvandringar.

Henrik Helenius

”Roligt att vara med i föreningens verksamhet”

Efter han levt hela sitt liv närmare Helsingfors, flyttade Sven-Olof (Svenno) Sundström med fru Marita till Karis. Efter en tid anslöt de sig till Karis Svenska Pensionstagare och hör sedan dess till den trogna skaran som flitigt ställer upp vid föreningens möten och andra evenemang. De bor nu i ett välskött hus i det trivsamma Prästgårdsområdet.

Svenno är född i Helsingfors, med en pappa som var trädgårdsmästare och mamma hemmafru. Familjen hade sex barn, fyra pojkar och två flickor och Svenno var nästyngst. Under barn- och ungdomstiden bodde familjen på Björnholmen i Esbo. Det var en fin plats med havet på alla sidor. Det blev många utfärder, fiskande och simmande m.m. Svenno var på sommarkoloni på Sommarö i Esbo och hörde också till scouterna i flera år!

Han gick folk- och medborgarskolan i Mankans i Esbo samt boktryckeriskolan i Helsingfors. Det blev en lång karriär, nästan 40 år, på HBL i sätteriet på Mannerheimvägen med annonser och tidningssidor. I början var det blysättning, senare fotosättning. Därefter övergick man till datasättning av tidningssidor. Tidningsombrytningen var mycket stressande på grund av tidig deadline. Även om utvecklingen i till många delar har gått till det bättre har servicen blivit sämre på dessa år när det gäller tågen, posten, bankservicen med mera tycker han.

– I yngre år var mitt intresse att vara med i olika löp- och cykelevenemang samt skidning. På äldre dagar har mest datorer och stavgång blivit en hobby. Man kan väl också kalla jobben på gården till en hobby! – Som yngre reste vi ganska mycket. Sista längre resorna blev på våra 60-årsdagar, till Dubai och Peking. Nu reser vi bara till Tallinn och Stockholm, och då bara när det är lugnt väder på havet.

– Motionsverksamheten skulle kunna vara mera mångsidig, med hänsyn till pensionärernas hälsotillstånd. Alla är tyvärr inte så intresserade av motion, och alla kan ju inte delta på grund av olika sjukdomar!

Jag tycker att föreningen borde vara mera synlig i media medan den egna föreningens internethemsida är bra! – Medlemstidningen är ganska ointressant för oss finlandssvenskar som har svårt med finska språket. Vi borde få mera svenska i tidningen!

Pensionärslivet är annars ganska bra bara man får vara någorlunda frisk, men man får ta livet som det kommer! – Framtidens pensionärer kommer säkert att ha det ganska svårt, i synnerhet de som har haft korta arbetsdagar och varit permitterade en längre tid. Har man inte heller haft fast anställning så inverkar det på storleken av pensionen!

Men så finns det också de pensionärer som har jobbat över pensionsåldern och har det ganska bra säger Svenno och avslutar med favoritordspråket av Ingrid Sjöstrand: Du som tycker att dagarna går och livet flyr. Ta dig samman och gör nånting onyttigt.

Text och bild: Erik Ekman