Välfärd i stöpsleven?

Förväntningar var blandade med farhågor då Pensionstagarnas svenska distrikt samlades till vårmöte i mitten av april. I fokus vid mötesdagarnas seminarium stod dels de nya välfärdsområdena, som startat vid årsskiftet, dels det nyligen avgjorda riksdagsvalet, där partier som krävde hårda nedskärningar inom den offentliga sektorn gick segrande fram. Oron för  vad nedskärningarna skulle få för följder för välfärden  avspeglades i uttalandet från vårmötet.

Två av inledningarna på seminariet handlade om hur de nystartade välfärdsområdena kommit igång med sin verksamhet. Anette Karlsson, som jobbar som social- och patientombudsman inom Östra Nylands välfärdsområde, uppehöll sig framför allt kring de problem man inledningsvis brottas med. Dels handlade det om datorproblem, som de anställda efter bästa förmåga fått försöka reda upp. 
- Men, påpekade hon, dessutom är det ju så att alla – speciellt gäller det de äldre – inte kan använda sig av digitala tjänster. Satsningen på den nya tekniken får inte leda till att de lämnas utan service.
- En annan sida av problematiken är att många yngre väljer att använda sig av de privata vårdbolagens digitala tjänster. Det leder till att allt färre använder sig av den allmänna hälsovården, vilket drabbar de allra svagaste.
Ett annat problem hon tog upp var svårigheterna att ordna en fungerande tvåspråkig service i mindre kommuner. Hon kunde berätta att en äldre kvinna som i en fallolycka brutit en tand av denna orsak tvingats vänta i tre månader på att få tandläkartid.
- Personaldimensioneringen, enligt vilken det ska finnas sju vårdare på tio vårdbehövande, har också haft ovälkomna konsekvenser, konstaterade hon. Vi kan inte ta in fler än 28 patienter, fastän vi har utrymmen för många fler, för att vi inte har tillräckligt med personal.
På en fråga om hur man ordnat äldrerådgivningen i Östra Nyland svarade hon att man inrättat en särskild telefonlinje för äldre, men att man haft inledande krångel med numret, många hittar inte fram.

Tidigare försummelser belastar
Som på Strömsö har det heller inte gått inom Västra Nylands välfärdsområde, konstaterade Henrik Wickström, som fungerar som dess vice ordförande och dessutom är nyvald riksdagsman. 
- Beredskapen inför starten har varierat mycket inom de olika välfärdsområdena, konstaterade han. Västra Nyland är ett av de besvärligare, dels för att det är tvåspråkigt med stark finsk majoritet, dels för att här finns såväl en av landets största och mest expansiva orter, d.v.s. Esbo, som många mindre orter och t.o.m. ren landsbygd med en åldrande befolkning, och dels för att det är det välfärdsområde som får minst pengar per invånare. Av den sistnämnda orsaken, men också på grund av många år av underbudgetering, brottas Västra Nylands välfärdsområde nu med ett underskott om 20 miljoner euro.
- Kostnaderna har skenat eftersom man inte tidigare satsat på bashälsovården, påpekade han. Många har direkt hamnat in i specialsjukvården, som är mycket dyrare.
I fråga om problemen med de digitala tjänsterna och långa väntetider var han på samma linje som Anette Karlsson:
- De som inte klarar av de digitala tjänsterna får inte lämnas vind för våg. Bland annat behövs det en fungerande seniorrådgivning.
Han gav också ett exempel på hur det inte borde få fungera:
- Om man sitter på toan då de ringer från HVC och därför inte hinner svara måste man beställa ny tid och vänta i två veckor till.
På frågan om välfärdsområdena borde ges beskattningsrätt svarade han med en viss tvekan att det i princip och ur demokratisk synpunkt vore det en bra lösning. Men, tillade han, man borde vänta några år med att ta upp frågan, eftersom det skulle krångla till situationen ytterligare om den aktualiserades nu. 

Tre segrare, sex förlorare
Den tredje inledningen på seminariet handlade om varför det gick som det gick i det nyligen avgjorda riksdagsvalet och för analysen stod Rebecca Åkers, som jobbar som koordinator på Vasa stad och är styrelsemedlem i Finlands svenska socialdemokrater. 
Oppositionsrollen under en svår tid då regeringen Marin tvingades hantera följderna av bl.a. coronapandemin och Rysslands anfallskrig i Ukraina var enligt henne en central orsak till samlingspartiets och sannfinländarnas valsegrar. Samlingspartiet har också gynnats av att många taktikröstat på dem av rädsla för att sannfinländarna i annat fall skulle bli störst. Att partiet målmedvetet underblåste oron för den växande statsskulden bar också frukt. 
För sannfinländarnas del har framgångsreceptet enligt henne handlat om enkla budskap under en komplicerad tid; stigande mat- och bränslepriser, protester mot coronarestriktioner, missnöje med klimatpolitik och en alltför tillåtande invandringspolitik. Stark närvaro på sociala medier, Tiktok inte minst, bidrog också till framgången. 
Att det ledande regeringspartiet, socialdemokraterna, något osannolikt hörde till valsegrarna berodde enligt henne dels på att partiet har en populär och känd ordförande, dels på att många taktikröstade på partiet i hopp om att det skulle bli störst och få första budet att försöka bilda regering och dels på att partiets motargument mot nedskärningspolitiken gick hem hos många. Många fler var dock nackdelarna partiet hade att brottas; regeringsansvaret under fyra svåra år, coronarestriktionerna som många var missnöjda med, statsskulden som vuxit under regeringsåren, tvångslagen mot vårdarna m.m. 
I de tre storas kamp om första tjing som regeringsbildare blev alla andra partier förlorare. Värst drabbades regeringspartierna centern och de gröna, som förlorade 8 respektive 7 riksdagsmandat. Centerns nederlag berodde enligt Åkers delvis på att partiets medverkan i en vänsterbetonad regering inte tilltalade många av partiets väljare, men också på många ordförandebyten i partiet och en oklar politisk linje. Och för de grönas del handlade nederlaget inte minst på att många av deras väljare var besvikna för att regeringen gjort alltför lite i klimatfrågan, som är central för de gröna.

Alf-Erik Helsing
 

Uttalande från vårmötet 12.4.2023

Vi hoppas på balanserad lösning
Det råder stor ovisshet om vilka konsekvenserna blir av den regeringsbildning som förestår, konstaterar Pensionstagarnas Centralförbunds svenska distrikt i sitt uttalande från vårmötet i Rajaniemi, Virdois 12 april. Blir det en regering där samlingspartiets hårda nedskärningslinje kommer att dominera? Och kommer sannfinländarna att få gehör för sitt krav på stopp på invandringen? Eller kan vi hoppas på en lösning där behovet att på ett balanserat sätt minska på statsskulden förenas med en fortsättning på den reformpolitik regeringen Marin bedrivit? Vår förhoppning är att man stannar för det sistnämnda alternativet och att arbetet med social- och hälsovårdsreformen slutförs enligt tidigare riktlinjer och att de ”gjutfel” som uppenbaras elimineras.
Vi förväntar oss också att de länge aviserade åtgärderna för att minska pensionärsfattigdomen börjar verkställas. Det förutsätter också att tak sätts för vårdavgifter, medicin- och transportkostnader samt att folk- och garantipensionerna höjs. Ytterst viktigt är också att vidta åtgärder för att minska bristen på vårdpersonal, ex.vis genom att öka utbildningen, verka för en rättvis avlöning och förbättra förutsättningarna för en arbetsrelaterad invandring.
PCF:s svenska distrikt konstaterar vidare att endast personer med goda digitala kunskaper och tillgång till smarttelefon och/eller dator i dag har tillgång till den service bankerna ger. Det borde ligga i statsmaktens intresse att ålägga bankerna skyldighet att ordna sin service så att den betjänar även personer som saknar dessa kunskaper och redskap.
Rapporterna om ungdomarnas försämrade mentala hälsa inger oss oro. Vi förutsätter att åtgärder för att minska bristen på psykiatriska vårdplatser och -personal snabbt vidtas.
Samlingspartiets planer på att förkorta tiden för utbetalning av inkomstrelaterad dagpenning till arbetslösa samt att sänka dagpenningens belopp betecknas i uttalandet som ytterst kortsiktiga och kontraproduktiva. Samma parti vill ”uppmuntra” höginkomsttagare till större produktivitet genom skattelättnader, medan man när det gäller de svagaste tar till piskan och tvingar dem ta emot jobb långt under deras kompetens  och till den lön som behagas betalas.
PCF:s svenska distrikt

PCF:s förbundskongress i Åbo 3.-4.11.2021

Uttalande PENSIONSTAGARNAS SVENSKA DISTRIKT 6.11. 2018

Vårt samhälle är i dag mera splittrat än på årtionden. Dagens kris inom äldreomsorg och social service i allmänhet saknar sitt motstycke. Oberoende av politisk hemvist bör dagens pensionsorganisationer uppträda aktivt och enigt. Regeringen Sipilä har blivit en förbannelse i folkets mun.

Svenska pensionstagarnas distrikt sammanfattar sin ståndpunkt i följande stycken:

PENSIONSPOLITIK

En omedelbar höjning av garantipensionen är en väg ut för de minst bemedlade pensionärerna. Höjningen bör äga rum i euro och inte procent.

I regeringsförhandlingarna bör socialdemokraterna ånyo framföra kravet på att en äldreombudsman tillsättes med tillräckliga fullmakter att ingripa.

Den otillräckliga och orimliga bemanningen i äldrevården måste korrigeras. Vi kan inte ha “hemvård på landsvägen”.

SKATTEPOLITIKEN:

En rättvis beskattning förutsätter att skatt utfaller lika för löneinkomster och pensionsintäkter och att beskattningen av kapitalinkomster anpassas till denna allmänna norm. Skatteflykt måste beivras med internationellt samarbete.

En fungerande beskattning förutsätter att skattebasen breddas. Nya produktionsformer till följd av robotisering och datorisering bör leda till en breddad skattebas och ett skatteuttag som kan trygga välfärdssamhällets bestånd.

FAMILJEPOLITIK:

Föräldraledighetens akuta problem måste få sin lösning så snart som möjligt efter att en ny regering har tillträtt. Pensionstagarna föredrar därvid den modell som kallats 6+6+6. Därmed blir bördorna som föräldraledigheten medför jämnare fördelade – också från arbetsgivarens synpunkt.

Den senaste tidens rapporter om rentav kaotiska förhållanden inom en från många sidor stressad familj, ofta med katastrofalt fattiga resurser kräver omedelbara åtgärder. Vid sidan av ökade resurser för att möta familjens problem så tidigt som möjligt, innebär detta att kriser i bästa fall kan förebyggas i sin linda.

Dagens pensionärsgeneration gömmer på fortfarande outnyttjade resurser.Många är beredda att satsa sina krafter på frivilligarbete. För denna generation känns det särskilt kränkande att mor- och farföräldrarna kan hindras att träffa sina barnbarn, t.o.m. trots att detta I de flesta fall vore till barnbarnens direkta fördel.

ÄLDREOMSORGEN:

Distriktsmötet lanserar ett uppslag att fogas till en fungerande äldreomsorg. Det offentliga borde med bidrag och ökad rådgivning stimulera ombyggnaden av gamla lägenheter och egna hem till handikappvänliga utrymmen. Genom detta möjliggörs att en äldre generation tryggt kan bo hemma en längre tid än nu.

Det råder en fatal tidsbrist inom äldrevården. Det måste beredas möjligheter för att hemvården kan fungera humant och enligt sin ursprungliga idé. Myndigheternas och handläggarnas bemötande bör visa upp ” ett mänskligt ansikte”. Läkarna kan inte vara ”datordoktorer” som ser mera till skärmen än människan. Det är värdefullt att frivilliga vän- och samtalstjänster vinner alltmera terräng och allmän uppskattning.

Lönesättningen inom branschen bör motsvara det krävande arbetets verkliga och humana värde.

Vid svår brist på utbildad personal bör man kunna ordna en invandring av lämpliga vårdare.

Uttalande Svenska distriktet inom Pensionstagarnas centralförbund

Pojo 17.4.2018

Varje tänkande människa måste i dag hysa en djup oro över läget i världen. Stormakterna bedriver ett livsfarligt spel med massförstörelsevapnen som insats. Vi stöder statsledningens ansträngningar att värna freden och de mänskliga rättigheterna.

Den framrusande och allt omfattande digitaliseringen gör de äldre till en diskriminerad grupp i samhället. Med utgångspunkt i bankernas nit att utnyttja datorväsendet till det yttersta tvingas icke-datorsmarta pensionärer in i en ofrivillig tvångströja. Oförutsedda privata ekonomiska förluster kan uppstå i datorvågens kölvatten.

Den helborgerliga regeringen dansar reservationslöst till kapitalisternas pipa. Många pensionärer utför oavlönat arbete, bidrar till vården av barnbarn och hemvårdsberoende anhöriga samt deltar i värdefullt frivilligt, ideellt arbete. I dagens pressade läge är denna insats oskattbar. Regeringen bör konkret värdesätta detta.

All politisk styrka bör nu mobiliseras inför riksdagsvalet och andra liknande avgöranden av största betydelse för välfärdssamhällets bestånd och utveckling. Regeringen Sipilä bör med gemensamma krafter förvisas till en historisk skamvrå.

Försvagade familjeband, en brutalisering av moraliska och etiska riktlinjer samt en allmän medmänsklig likgiltighet utsätter i dag äldre människor för allt mera våld. Värnlösa äldre människor blir lurade, misshandlade eller rånade. Det svenska distriktet uppmanar Pensionstagarnas centralförbund att ta upp våldsproblematiken med sina parallellorganisationer och den vägen med politiska partier och sociala experter.

Inom vår samhällspolitik förekommer talrika exempel på att forskare och myndigheter endast med svårighet tillägnar sig rön och vårdmodeller som tagits fram i andra europeiska länder. Ibland har vårdpolitiken utformats på basen av vad man tror sig veta, inte på konkreta resultat av forskning och vårdpraxis.

Distriktet uppmanar Pensionstagarnas centralförbund att inleda ett nordiskt samarbete kring konceptet att utveckla utpräglat åldringsvänliga städer.

==============================================

Uttalande från de svenska pensionstagarnas höstmöte i Virdois 11 – 12.10.2017.

En störtflod av festtal har redan hållits med anledning av republikens 100 år som självständig nation. Alla jippon står under den smattrande devisen Tillsammans!

Både gångna generationer och dagens äldre befolkning får nu ett ögonblick sola sig i glansen av sina både starka och sega insatser för att främja medborgarnas levnadsvillkor och i sista hand vår överlevnad.

Efter jubileumsåret slocknar strålkastarna. Pensionstagarna är tvungna att ställa frågan, hur har regeringen Sipilä reagerat på de äldsta medborgargruppernas trångmål? Minst en femtedel av pensionstagarna har ställts utanför de få förbättringar som har kommit övriga grupper till del.

Medan regeringens skatteprogram tryggar lättnader för anställda och företagare med medelstora eller toppinkomster försämras läget för dem som lyfter en genomsnittlig pension på 1 500 euro i månaden eller mindre. De utgör 800 000 människor – över hälften av alla pensionstagare.

Regeringen vägrar upphäva nedfrysningen av nivåerna på index. Man rör inte en fena för att påbörja ett konkret program för att rätta till det finländska pensionssystemets flagranta orättvisor. Europeiska Unionen har redan prickat vårt s.k. välfärdssamhälle för dess hjärtlösa behandling av pensionstagarna.

Beskattningen av pensionärer borde jämställas med skattebehandlingen av löntagarnas inkomster.

Regeringen Sipilä står inför vägs ände. Då kan man hoppas att dess illa förberedda, delvis okunniga och egoistiska intresse- och socialpolitik får ett slut. Också pensionstagarna har ett ansvar för att utvecklingen skall kunna styras in på nya spår.

Fullmäktigemöte                                                                    Uttalande

Bolagisering minskar inte hälso- och välfärdsutgifterna

Pensionstagarnas Centralförbund PCF rf:s fullmäktige godkänner inte bolagisering av de offentliga tjänsterna och kräver att man reagerar på åldringarnas hjälpbehov redan i dag.

PCF anser att den offentliga social- och sjukvården inte bör bolagiseras såsom regeringen föreslår. Det kommer inte att förbättra tillgången till tjänster på jämlika villkor i vårt land. De som bor i glesbygden kommer ändå inte att ha en möjlighet till fritt val av service och tjänster. Bolagisering av tjänsterna kommer inte att leda till förverkligandet av hela social- och hälsovårdens målsättning; dvs. att minska på skillnaderna i hälsa och välbefinnande mellan olika befolkningsskikt.

PCF: s förbundsråd är oroad över vad som händer med kostnaderna för tjänster och egenriskerna. Bolagiseringen kommer troligtvis att öka kostnaderna och därmed öka kundernas utgifter. Speciellt pensionärernas situation försämras. En ökning av kostnaderna står i skarp kontrast med reformens mål; att minska ojämlikhet. Förbundsrådet accepterar inte att pensionärer erbjuds offentliga tjänster på marknadsmässiga villkor. Produktion i vinstsyfte är inte lämplig för tillhandahållande av social- och hälsovårdstjänster. Bolagisering krävs inte av EU lagstiftningen, såsom regeringen envist påstår. Små tjänsteleverantörer kommer naturligtvis att få svårt att konkurrera med stora globala företag.

I slutet av 2014, var antalet pensionstagare i Finland 1,5 miljoner. Samma år, var, var tionde person över 65 år och en av fem personer i åldrarna över 75 beroende av reguljär service. Det behövs nu investeringar i hemtjänst och mer personal.

Pensionärerna är ofta låginkomsttagare. Gränsen för låg inkomst är 1190 euro i månaden. Enligt uppgifter från år 2013 får en tredjedel av pensionärerna mindre än 1099 € i månaden. Mer än hälften får mindre än 1400 € i månaden. De flesta är äldre kvinnor som lever ensamma. PCF:s förbundsråd kräver genomförandet av äldre lagen i vardagen. De planerade nedskärningarna får inte ske.