Jubileum och höstmöte 2024

FINLANDS SVENSKA PENSIONSTAGARE FIRADE 40 ÅR

Den nuvarande regeringen har gjort det extra svårt för pensionärerna. Så svårt att det inte blir mycket pengar över till mer än det allra nödvändigaste eller ens julklappar åt barnbarnen.

Det sade Mirja Janérus vid Pensionstagarnas Centralförbunds PCF svenska distrikts 40-årsjubileum som firades på Restaurang Sea Front i Ekenäs tisdagen den 15 oktober.

Hon påminde också om den stora ensamheten som många pensionärer lider av.

- Det är  en ensamhet som förstärktes under covidpandemin. Nu är vi igen tillbaka i vardagen men vi får för den skull inte glömma de gamla och ensamma. Det är bara att ringa upp eller att knacka på dörren för att hälsa på, framhöll Janérus som är ordförande för PCFs förbundsfullmäktige och pensionerad socialpolitisk sakkunnig vid fackcentralen FFC.

Janérus konstaterade att det svenska distriktet är det femtonde bland PCFs distriktsorganisationer.

- Men samtidigt efter fyrtio år fortfarande det yngsta distriktet.   

När Torsten Spring som är vice ordförande för det svenska distriktet hälsat de närmare femtio deltagarna välkomna gav han över ordet till Ulf Heimberg som fungerade som festens konferencier.

- Min uppgift blir att lotsa er genom programmet, konstaterade Heimberg.

Han vände sig sedan till Berndt Pihlström från Ekenäs som under kvällens lopp skulle underhålla gästerna med sång och musik.

- Han och jag var i tiderna arbetskamrater på stålverket i Lappvik, sade Heimberg till Pihlström som till publikens förtjusning genast inledde med den populära låten ”En gång jag seglar i hamn”.

Därefter följde ett anförande av Arbetarbladets tidigare chefredaktör Alf-Erik Helsing som berättade om verksamheten inom PCFs svenska distrikt åren 2010 – 2024.

-  Det har inte varit så svårt att få nya medlemmar. Det svåra har däremot varit att då många äldre pensionärer ansluter sig till en pensionstagarförening vill de njuta av föreningarnas program men inte ta några förtroendeuppdrag, sade Helsing.

Han konstaterade att världen förändrats en hel del under de senaste tio åren.

- Vi var många som hoppades att Ryssland efter Sovjetunionens sammanbrott skulle förvandlas till en demokrati. Men senast den 24 februari 2022 togs vi ur den villfarelsen då Putin inledde den såkallade militära specialoperationen i Ukraina. Våren 2022 trodde vi inte att det skulle bli ett långt krig. Men ryssarna stötte på hårt motstånd och kriget pågår fortfarande.

Helsing sade att många idag befarar att Ryssland vinner kriget. Speciellt om Trump blir president i USA.

Efter talen var det dags för Holger Wikström från Karis att berätta om gamla original. Bland annat om gubbe som i tiderna fick en sup för varje historia han drog på restaurang Fenix i Karis. Men när han skröt med hur han under kriget varit fallskärmshoppare och sergeant och flugit in i Ryssland kunde alla inte mera tro på honom.

Onsdagen den 16 oktober höll Pensionstagarnas centralförbund svenska distrikt sitt höstmöte. Stig Kumlin från Vanda återvaldes till ordförande.

I ett uttalande från det svenska distriktets höstmöte kritiserar man den nuvarande regeringen för de katastrofala nedskärningarna inom vårdsektorn.

Finlands regering håller på att riva ned det medborgarsamhälle som byggts upp under årtionden. Konsekvenserna av regeringspolitiken och av regeringens spariver är förstörd livskvalitet för dem som redan har det svårt heter det i uttalandet.

Henrik Helenius

Festtal av Mirja Janerus

PCF:S SVENSKA DISTRIKT 40 ÅR

15.10.2024 EKENÄS

PCF:s Fullmäktigeordförande Mirja Janérus

Ärade jubilarer

Jag har glädjen att komma med Pensionstagarnas Centralförbunds gratulationer till det 40-åriga distriktet.

Ert distrikt är förbundets yngsta, men trots det redan i medelåldern. När vi funderar på året 1984, är det inte så långt tillbaka i tiden. Många av oss var då i yngre medelåldern, de värsta rusningsåren bakom. Och inte så många tankar riktade till pensionsåren ännu. De, som grundade distriktet var födda lite före eller efter första världskriget. De hade varit i bästa arbetsåren under andra världskriget. Den generation var och byggde välfärdslandet så som vi lärde känna det.

Några tillbakablick till det orwellska året 1984:

-       problemavfallsverket i Riihimäki togs i bruk

-       mac´intosh presenterades

-       en hel månad lång lärarstrejk

-       även läkarna strejkade

-       de evangelisk-lutherska biskoparna kom med ett ställningstagande där dom framhävde äktenskapets livslånga natur och fördömde utomäktenskapliga relationer

-       sovjetisk kryssningsmissil föll i Enaresjön

-       danska folketinget sparkade Mogens Glistrup p.g.a. skattebedrägerier

-       Arne Treholt åkte fast i spionage

-       K.A. Fagerholm dog, han hade suttit 35 år i Riksdagen.

-       Per Stenbäck valdes till SFP:s ordförande

-       Kalevi Sorsa valdes till SDP:s ordförande

-       Paavo Väyrynen omvaldes till Centerns ordförande

-       Ulla Puolanne valdes som första kvinna till samlingspartiets ordförande

-       TCO valde Riitta Prusti till ordförande, första kvinna i en centralorganisations ledning

-       inflationen minskade, var vid halvåret bara 6,4 %

-       Den långvariga tvisten om småbarnsvård löstes, under 3-åriga fick rätt till vårdplats eller hemvård. Hemvårdsstödet utvecklas.

-       finansminister Ahti Pekkala hade bekanta saker i budgetförslaget: pensionernas indexgranskning 1. juli bort, pensionärsorganisationernas statsbidrag bort, försämringar i bostadsbidraget

-       Pekkanen-avtalet undertecknades av 12 parter

Bästa kamrater

För oss viktigt var PCF:s IX kongress i slutet av maj. Den var likaså viktig för förbundets verksamhet. Det svenska distriktet grundades och förbundsstyrelsens storlek blev 15.

Men viktigast var godkännandet av det omsorgsfullt förberedda socialpolitiska programmet. Intressebevakning hade varit central del av förbundets verksamhet från början, men den hade begränsat sig till krav gällande pensioner.

Nu blev den mer omfattande, gällde inte bara pensionernas storlek. Med kom service i olika former, boende och hälsovård. Förbundet började vägen till pensionstagarnas breda intressebevakare i samhället. Minister Pekkalas åtgärder väckte säkert medlemmarna att se vikten av intressebevakningen. Bland de aktiva medlemmarna fanns ju många med bakgrund i facket och förhandlingserfarenhet.

Föregångare till Pensionärsförbundens intresseorganisation, nuvarande EETU, grundades likaså 1984.  
I början av året fick förbundet sin första tvåspråkiga medarbetare. Rolf Johansson anställdes som socialsekreterare, han stannade dock inte länge utan avgick redan i november. Han efterträddes av Curt Chydenius, som stannade till 1988 med titeln organisationsombudsman.

Det nordiska samarbetet, speciellt samarbete med PRO i Sverige aktiverades. Årliga kurser cirkulerade mellan de nordiska länderna. Måhända var facket exempel för dem.

Bästa förbundskamrater

Nu lever vi strama tider. 80-talet var tillväxtens tid. Medlemsantalet ökade och verksamheten utvidgades. Men redan 1990 nådde medlemsantalet toppen. Minskningen sen dess har varit närmare 20 000. Det lilla tröstet, tyvärr, är att vi inte är ensamma utan så gott som alla föreningar tappar medlemmar. Minskning av medlemsantalet har påverkat hårt förbundets ekonomi. Och nu hotar därtill kraftig minskning av statsbidraget.

Medlemmen, som inte speciellt aktivt följer förbundets verksamhet, kan tänka att ekonomin går ju att anpassas med minskad personal. Men minskad personal betyder minskad verksamhet. Ofta hör man säga, att med våra små medlemsavgifter får man även tidningen. Och många tänker, att det är allt.

Tidningen är 5,20 euro/medlem, alltså över hälften av medlemsavgiften till förbundet. Men därtill får distrikten och föreningarna olika stöd. Till exempel hemsidornas Start-version subventioneras med 194,40 €/år, Plus med 384 € och Premium-versionen med 516 euro per år.

Som organisationsbidrag har förbundet delat ut till distrikten och föreningar över 650 000 sedan år 2016.Digikurser och flera olika bidrag är flera tiotusen årligen. Att klara av med kraftigt minskad budget kommer inte att vara lätt.

Bästa vänner

Vi har krafter i vårt arbete, som verkligen behövs. Tillsammans har vi klarat av att göra vårt förbund till inflytelserik påverkare och befrämjare av pensionstagarnas intressebevakning. 

Senaste riksdagsval gav landet en majoritet, vars regeringsprogram gav kalla badet till alla svagare och   mest sårbara i samhället. Självrisken i hälsovården höjs, socialskyddet stramas åt, det blir jobbigare att få tillgång till vården. Extra skatt för medelpensionstagarna och stora lättnader till dem i två översta deciler, ministerlöner och uppåt.

Man vågade inte direkt skära pensionerna. Vi är dock så många och i varje fall än så länge har vi rösträtt. Regeringens planer var inte   att skära pensioners indexhöjningar. Det förslaget har kommit från de gröna i Riksdagen samt vissa ungdomsorganisationer. Deras förslag att frysa pensionsindexet för flera år framåt och samtidigt bevara rätten att samla arbetspension under studietiden, arbetslöshetstiden och föräldraledigheten, är bevis på viss okunnighet och historielöshet. Vi har inte samlat arbetspension av dylika tider. För det finns ju folkpensionen. Över 40 procent av kvinnorna och drygt 30 procent av männen har en egenpension under 1500 euro brutto.

Betalar man först skatten, sedan boendekostnaderna och hälsovårdskostnaderna, som höjs hela tiden, är det inte mycket kvar till varorna med den höjda momsen eller till barnbarnens julklappar.

Vad pensionsreformen, vars förhandlingar har börjat, för med sig, det kommer vårt förbund att följa aktivt, och inte bara följa utan också påverka med de befintliga möjligheterna.

Pensionärsorganisationernas samarbetsorgan EETU grundades till en gemensam intressebevakare. Det har dock varit svårt att få i stånd gemensamma starka utlåtanden. Nu har EETU visat att det behövs. Vi fick i stånd ett gemensamt, starkt och välmotiverat ställningstagande mot pensionsnedskärningar, Och även Orpo hörde seniorernas röst. Och i början av den här månaden har vi igen lyckats med gemensamma krav tillpensionsreformgruppen.

Svåra tiden förenar. Det tycks gälla även mellan pensionärsorganisationerna.

Bästa förbundskamrater

Enligt den färska medlemsundersökningen är de tre största problemen för de äldre
- svårigheterna att komma åt social-och hälsovårdsservicen
- ensamhet
- dålig åtgång åt närservice

För beklagansvärt många är ensamheten en vardaglig följeslagare och isoleringen under covid-tiden förvärrade och ökade ensamheten. Mångens hälsa, både fysisk och psykisk, försvagades när det blev paus med kära hobbyn och man inte kunde träffa vänner. Nu är vi igen tillbaka i den så kallade normala tiden. Våra verksamhetsformer fortsätter. Men det finns dom, som inte varit kapabla att komma tillbaka. Det är viktigt att inte glömma bort dem till ensamheten hemma. Titta in – verksamheten är viktigare än nånsin. Och det är bra att komma ihåg att man kan också ringa med i-phonen.   

Bästa vänner

Ni är rika, distriktet och föreningarna, fast ni inte badar i pengar. Den rikedom som finns i ert arbete kan inte mätas i euro och den syns inte i bokslutet. Den är det mycket omtalade sociala kapitalet. Ett stort tack för er alla och krafter i det värdefulla organisationsarbetet för våra medlemmar. Lycka och framgång för de kommande åren.

Alf-Erik Helsing sammanfattar

Tillbakablick vid Pensionstagarnas svenska distrikts 40-årsjubileum 15.10.2024

- Vi har haft stora svårigheter att förnya oss, konstaterade Ralf Friberg då han i vår 25-årshistorik ”Med ålderns rätt” summerade sina erfarenheter från sin tid som ordförande i Pensionstagarnas svenska distrikt. ”Det är i stort sett samma uppsättning ombud som möter upp på vår och höstmöten år efter år,” sa han och pekade på sambandet med våra problem med nyrekryteringen. I de medlemsrekryteringskampanjer som förbundet ordnat, har det svenska distriktet visserligen klarat sig rätt bra, om än inte så bra som i motionskampanjerna. Och för ett distrikt med några hundra medlemmar blir förstås 10 nya medlemmar en betydligt vackrare siffra i procent räknat än för ett distrikt med några tusen medlemmar.
Tilläggas bör väl att det på senare år också hänt att plussiffrorna vänts i minus. En orsak till det är att två av de åtta föreningar, som var aktiva på Fribergs tid som ordförande, lagt ner sin verksamhet, den i Lovisa och den i Närpes. Orsaken till att det gick så var inte primärt svårigheten att rekrytera nya medlemmar utan svårigheten att hitta någon som var villig att ta över då den som länge lett föreningen ville trappa ner. Jag vet att många andra föreningar brottas med samma problem, men det är kanske svårare att hantera för pensionärsföreningar. Yngre pensionärer har vi en skriande brist på och många av de äldre, också såna som i yngre dar haft förtroendeuppdrag i olika organisationer, vill bara njuta av det programutbud som bjuds och liksom pensionera sig från förtroendemannarollen också. Det är begripligt och inget att moralisera över men för våra föreningars fortlevnad är det ett problem.
Men det var inte bara problem Friberg berörde. Han pekade också på en ljuspunkt: Han var stolt över den höga kvaliteten på programmen vid svenska distriktets höst- och vårmöten. ”Jag tror att man kan säga, att kvaliteten på dessa program klart överträffar den Svenska Pensionärsförbundet presterar,” sa han.
Den bedömningen kan vi som varit med instämma i. Och så har det fortsatt under Marianne Laxéns och Stig Kumlins tid som ordförande. På listan över föreläsare på våra seminarier hittar vi namn som Åsa Lindestam och Tomas Lagerwall från Pensionärernas riksorganisation i Sverige, Petra Toivanen, Markku Jääskeläinen och Tarja Pajunen från vårt centralförbund, Bengt Andersson från Nordens välfärdscenter, Jacob Söderman som på sluttampen verkade som ombudsman inom EU och Johnny Åkerholm, som avslutade sin karriär som verkställande direktör på Nordiska investeringsbanken. Och så har vi dem ur våra egna led som representerat oss i riksdag, regering, inom facket eller i andra centrala samhälleliga uppdrag; Ulf Sundqvist, Maarit Feldt-Ranta, Johan Kvarnström, Thomas Wallgren, Jan Furstenborg, Börje Mattsson, Håkan Ekström och förstås de bärande krafterna i vårt distrikt Ralf Friberg, Marianne Laxén, Rauno Kousa och Stig Kumlin. Yngre förmågor som Anna Caldén, Jonatan Vikström, Rebecca Åkers och Jacob Storbjörk får inte heller glömmas.

De ämnen som behandlats vid seminarierna och i våra uttalanden har för det mesta handlat om sånt som står oss veteraner nära; pensioner, beskattningen av pensionerna, som är hårdare än beskattningen av arbetsinkomster, rätten till ett tryggt boende, tillgången till omsorger och vård, våra möjligheter att delta i föreningsliv och ta del av kulturutbudet och vår rätt att inte minst via äldreråden få vår röst hörd i frågor som berör oss äldre. Social- och hälsovårdsreformen har ofta varit uppe till diskussion. Den har ju manglats i drygt tio års tid och bytt gestalt då en ny regering tillträtt. 

Utrikespolitik har också någon enstaka gång varit på tapeten. 2012 talade Johnny Åkerholm exempelvis om den europeiska finanspolitikens kollaps, 2013 handlade seminariet om EU:s utveckling och folkstyrets framtid inom organisationen och 2015 handlade Börje Mattssons tal om den europeiska flyktingkrisen.

Och från vårmötet 10 april 2014 gjordes följande uttalande:
”Äldre medborgare har minnen både från väpnade konflikter och från det kalla kriget. Därför är de övertygade fredsvänner och anhängare av lösningar av konflikter genom förhandlingar och fredliga medel.
Finlands äldre medborgare vädjar direkt till de ryska krigsveteraner och medborgare som har liknande erfarenhet att kraftfullt ta ställning för en återgång till konstruktiva och fredliga relationer mellan alla nationer i Europa och världen.”

Det var en reaktion på den ryska militära interventionen och maktövertagandet i Krim en månad tidigare. Mot bakgrunden av vad vi i dag vet kan reaktionen tyckas vara lite väl tam. Men den ska förstås ses i sitt sammanhang. Vi som då befann oss i åldersspannet mellan sextio och åttio år hade upplevt Sovjetunionens fall i början av 1990-talet som början på en ny och omvälvande tidsålder. De forna sovjetiska satellitstaterna i Mellan- och Östeuropa fick sin frihet och även om den utveckling de sedan genomgick var ganska kaotiskt tycktes den mestadels gå i demokratisk riktning. Det gällde också det nya Ryssland som växte fram – åtminstone ville vi gärna tolka den turbulenta utvecklingen under Jeltsin så. Från att ha varit en auktoritär, nyckfull och glupsk granne skulle Ryssland småningom bli en demokratisk, ordhållig och fredlig granne. Vi inbillade oss att det i Ryssland fanns en opinion mot kriget och att denna opinion kunde och vågade göra sig hörd. Då Putin kommit till makten gäckades hoppet visserligen otaliga gånger, men vi klamrade oss fast vid föreställningen att det handlade om tillfälliga återfall i gamla auktoritära och imperialistiska vanor, att de var undantag som bekräftade regeln.
Ur denna villfarelse togs vi definitivt den 24 februari 2022, då Ryssland inledde det som enligt Putins dekret med hot om straff måste kallas Den militära specialoperationen. Målet sades vara att skydda den ryska befolkningen i området och avsätta regimen i Ukraina, som kallades nazistisk. Och eftersom de ryska trupperna skulle hälsas som befriare skulle operationen vara avklarad på några dagar.
Men då det svenska distriktet höll sitt vårmöte 19 – 20 april 2022 i Rajaniemi pågick kriget fortfarande. De ryska trupperna hade stött på hårt motstånd och valt att tillgripa rena terrormetoder. I TV-sändningar bevittnade vi resultatet i form av bombade bostadshus, men också skolor och sjukhus, skjutna civilpersoner som låg längs dikesrenarna i erövrade områden, förtvivlade människor på flykt från sina raserade hem. Avsikten med dessa uppenbara brott mot krigets lagar var att göra priset för ett fortsatt motstånd så högt att Ukraina skulle ge upp.
I Ryssland avfärdades rapporterna om den terror som drabbade civilbefolkningen som vilseledande ukrainsk propaganda. Och för att avskräcka protesterande västmakter från inblandning tog Putin till kärnvapenhotet.
Den dystra slutsats Ralf Friberg drog vid vårmötet 2022 var, att den världsordning som varit rådande från år 1945 fram till i dag kastats omkull. Därförinnan fanns en tro på att ekonomiskt utbyte nationer emellan stabiliserar läget, det fanns ett samförstånd om ock skört om att inte ta kärnvapen i användning, en tro på vänskap mellan folken, på att förnuftet regerade och att USA:s dominans var en stabiliserande faktor.
Våren 2022 fanns trots allt ännu hopp om att kriget skulle bli relativt kort och Friberg spekulerade i möjligheten att kriget skulle sluta i en rysk katastrof, ett ryskt självmord.

I dag är vi många som befarar att utfallet blir det motsatta, att Ryssland vinner kriget. Det ligger nära till hands att det går så om Trump vinner det amerikanska presidentvalet och gör upp med sin polare Putin om vad som ska bli Ukrainas öde. Och det ligger nära till hands om man i de europeiska länderna tröttnar på att hjälpa Ukraina och tvingar en förödmjukad Zelensky att sätta sig vid förhandlingsbordet med en makthungrig och segerviss Putin, som ser en fredsuppgörelse som en behövlig paus för kraftsamling inför nästa rond.
Då har vi tagit ett nytt steg mot en ny världsordning där rätt skipas på den starkes och rovgiriges villkor.

Men oberoende av vem som vinner kriget får det allvarliga konsekvens av ett annat och mera osynligt slag. ”Genom dess pris i form av enorma mänskliga lidanden och ett enormt resursslöseri har det utgjort ett allvarligt bakslag i kampen mot klimatuppvärmningen,” påpekade det svenska distriktet i ett uttalande från vårmötet 2022. Det konstaterandet gäller förstås alla pågående krig, de trigga en utveckling som äventyrar mänsklighetens fortbestånd på denna planet. Och till skillnad från Elon Musk tvivlar jag på att räddningen för mänskligheten står att finna på Mars, men jag har inget emot att han själv visar gott exempel och själv flyttar dit.

Varför har jag upprätthållit så länge vid kriget i Ukraina, undrar ni kanske. Vad har det att göra med Pensionstagarnas svenska distrikt?  Inte mycket, måste jag medge. Men det har förändrat det politiska klimatet, skärpt motsättningarna, fått debatten att i högre grad handla om hårda värden, militariserat den rentav. Det passar som hand i handske för den nuvarande regeringen. Det ses i regeringens hårdhänta hantering av de nya välfärdsområdena medan de privata vårdbolagen favoriseras, i behandlingen av invandrarfrågor där den sannfinländska agendan i allt högre grad tycks bli riktgivande, i handläggning av arbetsmarknadsfrågor där syftet uppenbarligen är att minimera fackets inflytande och på ett otal andra sätt.
Oss passar det synnerligen illa. I en tid då kompromissvilja saknas klingar våra synpunkter på hur tillvaron för den äldre befolkningen kunde förbättras för döva öron. Inte är det väl så lätt för Svenska folkpartiet heller, om det nu är någon tröst för ett tigerhjärta. Att i regeringssammanhållningens tvingas rösta för förtroende för sannfinländska ministrar, som avsiktligt provocerat med grovt rasistiska utspel, är knappast så värst angenämt.

Uttalande Pensiontagarnas Centralförbund Svenska distrikt höstmöte16.10.2024 i Ekenäs

Svenska distriktet firar sitt fyrtionde verksamhetsår i år. Året då distriktet började sin verksamhet var tiderna inte som nu. Kekkonen eran var just avslutad och Mauno Koivisto vald till president. Kalevi Sorsas IV regering tillsattes efter valet 1983 där SDP, Centern, FLP och SFP ingick. Befolkningens åldersstruktur var en helt annan än idag. Då var andelen 65 år fyllda ca 10 % medan andelen idag är cirka 23 %. Mer än en fördubbling på fyrtio år och idagens Finland har vi nästan en halv miljon med utländsk bakgrund. Antalet var försvinnande litet år 1984.

Befolkningsstrukturen i vårt land är helt annan än den var 1984. En högre genomsnittsålder betyder nya utmaningar, vi lever allt längre och i början av pensionsåldern är vi i bättre vigör än mången före oss. Men i och med att de äldres antal ökar, ökar också behovet av en mänsklig och bra åldringsvård. Det är bedrövande att höra och läsa hur dåligt åldringar behandlas på vårdhem, speciellt på hem som drivs av privata storbolag.

Orpo regeringens politik har hittills varit misslyckad gällande socialpolitiken, speciellt nedskärningarna inom vårdsektorn är katastrofala. Även nedskärningarna gällande frivilligsektorn drabbar social- och vårdverksamheten. Hittills har det rått konsensus mellan den tredje sektorn och den offentliga sektorn, som har fungerat tillfredsställande. Regeringens sparprogram äventyrar den här balansen.

Sparprogrammet inom kultursektorn drabbar alla engagarede inom sektorn samt den del av befolkningen som är beroende av samhälleligt understött kulturutbud. Även besparingarna inom den frivilliga utbildningen påverkas negativt av regeringens  åtgärder.

Finlands regering håller på att riva ned medborgarsamhället, som byggts upp under årtionden. Utan statligt stöd kan inte olika former inom tredje sektorn fungera. Regeringen hänvisar ofta till den nordiska modellen men samtidigt håller man på att medvetet rasera den.   

Regeringen vill dock inte överge sin ekonomiska politik. Konsekvenserna av denna felaktiga spariver kommer att förstöra livskvaliten för dem som redan har det svårt och påverkar alla medborgares välbefinnande en lång tid framåt.

Välfärd i stöpsleven?

Förväntningar var blandade med farhågor då Pensionstagarnas svenska distrikt samlades till vårmöte i mitten av april. I fokus vid mötesdagarnas seminarium stod dels de nya välfärdsområdena, som startat vid årsskiftet, dels det nyligen avgjorda riksdagsvalet, där partier som krävde hårda nedskärningar inom den offentliga sektorn gick segrande fram. Oron för  vad nedskärningarna skulle få för följder för välfärden  avspeglades i uttalandet från vårmötet.

Två av inledningarna på seminariet handlade om hur de nystartade välfärdsområdena kommit igång med sin verksamhet. Anette Karlsson, som jobbar som social- och patientombudsman inom Östra Nylands välfärdsområde, uppehöll sig framför allt kring de problem man inledningsvis brottas med. Dels handlade det om datorproblem, som de anställda efter bästa förmåga fått försöka reda upp. 
- Men, påpekade hon, dessutom är det ju så att alla – speciellt gäller det de äldre – inte kan använda sig av digitala tjänster. Satsningen på den nya tekniken får inte leda till att de lämnas utan service.
- En annan sida av problematiken är att många yngre väljer att använda sig av de privata vårdbolagens digitala tjänster. Det leder till att allt färre använder sig av den allmänna hälsovården, vilket drabbar de allra svagaste.
Ett annat problem hon tog upp var svårigheterna att ordna en fungerande tvåspråkig service i mindre kommuner. Hon kunde berätta att en äldre kvinna som i en fallolycka brutit en tand av denna orsak tvingats vänta i tre månader på att få tandläkartid.
- Personaldimensioneringen, enligt vilken det ska finnas sju vårdare på tio vårdbehövande, har också haft ovälkomna konsekvenser, konstaterade hon. Vi kan inte ta in fler än 28 patienter, fastän vi har utrymmen för många fler, för att vi inte har tillräckligt med personal.
På en fråga om hur man ordnat äldrerådgivningen i Östra Nyland svarade hon att man inrättat en särskild telefonlinje för äldre, men att man haft inledande krångel med numret, många hittar inte fram.

Tidigare försummelser belastar
Som på Strömsö har det heller inte gått inom Västra Nylands välfärdsområde, konstaterade Henrik Wickström, som fungerar som dess vice ordförande och dessutom är nyvald riksdagsman. 
- Beredskapen inför starten har varierat mycket inom de olika välfärdsområdena, konstaterade han. Västra Nyland är ett av de besvärligare, dels för att det är tvåspråkigt med stark finsk majoritet, dels för att här finns såväl en av landets största och mest expansiva orter, d.v.s. Esbo, som många mindre orter och t.o.m. ren landsbygd med en åldrande befolkning, och dels för att det är det välfärdsområde som får minst pengar per invånare. Av den sistnämnda orsaken, men också på grund av många år av underbudgetering, brottas Västra Nylands välfärdsområde nu med ett underskott om 20 miljoner euro.
- Kostnaderna har skenat eftersom man inte tidigare satsat på bashälsovården, påpekade han. Många har direkt hamnat in i specialsjukvården, som är mycket dyrare.
I fråga om problemen med de digitala tjänsterna och långa väntetider var han på samma linje som Anette Karlsson:
- De som inte klarar av de digitala tjänsterna får inte lämnas vind för våg. Bland annat behövs det en fungerande seniorrådgivning.
Han gav också ett exempel på hur det inte borde få fungera:
- Om man sitter på toan då de ringer från HVC och därför inte hinner svara måste man beställa ny tid och vänta i två veckor till.
På frågan om välfärdsområdena borde ges beskattningsrätt svarade han med en viss tvekan att det i princip och ur demokratisk synpunkt vore det en bra lösning. Men, tillade han, man borde vänta några år med att ta upp frågan, eftersom det skulle krångla till situationen ytterligare om den aktualiserades nu. 

Tre segrare, sex förlorare
Den tredje inledningen på seminariet handlade om varför det gick som det gick i det nyligen avgjorda riksdagsvalet och för analysen stod Rebecca Åkers, som jobbar som koordinator på Vasa stad och är styrelsemedlem i Finlands svenska socialdemokrater. 
Oppositionsrollen under en svår tid då regeringen Marin tvingades hantera följderna av bl.a. coronapandemin och Rysslands anfallskrig i Ukraina var enligt henne en central orsak till samlingspartiets och sannfinländarnas valsegrar. Samlingspartiet har också gynnats av att många taktikröstat på dem av rädsla för att sannfinländarna i annat fall skulle bli störst. Att partiet målmedvetet underblåste oron för den växande statsskulden bar också frukt. 
För sannfinländarnas del har framgångsreceptet enligt henne handlat om enkla budskap under en komplicerad tid; stigande mat- och bränslepriser, protester mot coronarestriktioner, missnöje med klimatpolitik och en alltför tillåtande invandringspolitik. Stark närvaro på sociala medier, Tiktok inte minst, bidrog också till framgången. 
Att det ledande regeringspartiet, socialdemokraterna, något osannolikt hörde till valsegrarna berodde enligt henne dels på att partiet har en populär och känd ordförande, dels på att många taktikröstade på partiet i hopp om att det skulle bli störst och få första budet att försöka bilda regering och dels på att partiets motargument mot nedskärningspolitiken gick hem hos många. Många fler var dock nackdelarna partiet hade att brottas; regeringsansvaret under fyra svåra år, coronarestriktionerna som många var missnöjda med, statsskulden som vuxit under regeringsåren, tvångslagen mot vårdarna m.m. 
I de tre storas kamp om första tjing som regeringsbildare blev alla andra partier förlorare. Värst drabbades regeringspartierna centern och de gröna, som förlorade 8 respektive 7 riksdagsmandat. Centerns nederlag berodde enligt Åkers delvis på att partiets medverkan i en vänsterbetonad regering inte tilltalade många av partiets väljare, men också på många ordförandebyten i partiet och en oklar politisk linje. Och för de grönas del handlade nederlaget inte minst på att många av deras väljare var besvikna för att regeringen gjort alltför lite i klimatfrågan, som är central för de gröna.

Alf-Erik Helsing
 

Uttalande från vårmötet 12.4.2023

Vi hoppas på balanserad lösning
Det råder stor ovisshet om vilka konsekvenserna blir av den regeringsbildning som förestår, konstaterar Pensionstagarnas Centralförbunds svenska distrikt i sitt uttalande från vårmötet i Rajaniemi, Virdois 12 april. Blir det en regering där samlingspartiets hårda nedskärningslinje kommer att dominera? Och kommer sannfinländarna att få gehör för sitt krav på stopp på invandringen? Eller kan vi hoppas på en lösning där behovet att på ett balanserat sätt minska på statsskulden förenas med en fortsättning på den reformpolitik regeringen Marin bedrivit? Vår förhoppning är att man stannar för det sistnämnda alternativet och att arbetet med social- och hälsovårdsreformen slutförs enligt tidigare riktlinjer och att de ”gjutfel” som uppenbaras elimineras.
Vi förväntar oss också att de länge aviserade åtgärderna för att minska pensionärsfattigdomen börjar verkställas. Det förutsätter också att tak sätts för vårdavgifter, medicin- och transportkostnader samt att folk- och garantipensionerna höjs. Ytterst viktigt är också att vidta åtgärder för att minska bristen på vårdpersonal, ex.vis genom att öka utbildningen, verka för en rättvis avlöning och förbättra förutsättningarna för en arbetsrelaterad invandring.
PCF:s svenska distrikt konstaterar vidare att endast personer med goda digitala kunskaper och tillgång till smarttelefon och/eller dator i dag har tillgång till den service bankerna ger. Det borde ligga i statsmaktens intresse att ålägga bankerna skyldighet att ordna sin service så att den betjänar även personer som saknar dessa kunskaper och redskap.
Rapporterna om ungdomarnas försämrade mentala hälsa inger oss oro. Vi förutsätter att åtgärder för att minska bristen på psykiatriska vårdplatser och -personal snabbt vidtas.
Samlingspartiets planer på att förkorta tiden för utbetalning av inkomstrelaterad dagpenning till arbetslösa samt att sänka dagpenningens belopp betecknas i uttalandet som ytterst kortsiktiga och kontraproduktiva. Samma parti vill ”uppmuntra” höginkomsttagare till större produktivitet genom skattelättnader, medan man när det gäller de svagaste tar till piskan och tvingar dem ta emot jobb långt under deras kompetens  och till den lön som behagas betalas.
PCF:s svenska distrikt

PCF:s förbundskongress i Åbo 3.-4.11.2021

Uttalande PENSIONSTAGARNAS SVENSKA DISTRIKT 6.11. 2018

Vårt samhälle är i dag mera splittrat än på årtionden. Dagens kris inom äldreomsorg och social service i allmänhet saknar sitt motstycke. Oberoende av politisk hemvist bör dagens pensionsorganisationer uppträda aktivt och enigt. Regeringen Sipilä har blivit en förbannelse i folkets mun.

Svenska pensionstagarnas distrikt sammanfattar sin ståndpunkt i följande stycken:

PENSIONSPOLITIK

En omedelbar höjning av garantipensionen är en väg ut för de minst bemedlade pensionärerna. Höjningen bör äga rum i euro och inte procent.

I regeringsförhandlingarna bör socialdemokraterna ånyo framföra kravet på att en äldreombudsman tillsättes med tillräckliga fullmakter att ingripa.

Den otillräckliga och orimliga bemanningen i äldrevården måste korrigeras. Vi kan inte ha “hemvård på landsvägen”.

SKATTEPOLITIKEN:

En rättvis beskattning förutsätter att skatt utfaller lika för löneinkomster och pensionsintäkter och att beskattningen av kapitalinkomster anpassas till denna allmänna norm. Skatteflykt måste beivras med internationellt samarbete.

En fungerande beskattning förutsätter att skattebasen breddas. Nya produktionsformer till följd av robotisering och datorisering bör leda till en breddad skattebas och ett skatteuttag som kan trygga välfärdssamhällets bestånd.

FAMILJEPOLITIK:

Föräldraledighetens akuta problem måste få sin lösning så snart som möjligt efter att en ny regering har tillträtt. Pensionstagarna föredrar därvid den modell som kallats 6+6+6. Därmed blir bördorna som föräldraledigheten medför jämnare fördelade – också från arbetsgivarens synpunkt.

Den senaste tidens rapporter om rentav kaotiska förhållanden inom en från många sidor stressad familj, ofta med katastrofalt fattiga resurser kräver omedelbara åtgärder. Vid sidan av ökade resurser för att möta familjens problem så tidigt som möjligt, innebär detta att kriser i bästa fall kan förebyggas i sin linda.

Dagens pensionärsgeneration gömmer på fortfarande outnyttjade resurser.Många är beredda att satsa sina krafter på frivilligarbete. För denna generation känns det särskilt kränkande att mor- och farföräldrarna kan hindras att träffa sina barnbarn, t.o.m. trots att detta I de flesta fall vore till barnbarnens direkta fördel.

ÄLDREOMSORGEN:

Distriktsmötet lanserar ett uppslag att fogas till en fungerande äldreomsorg. Det offentliga borde med bidrag och ökad rådgivning stimulera ombyggnaden av gamla lägenheter och egna hem till handikappvänliga utrymmen. Genom detta möjliggörs att en äldre generation tryggt kan bo hemma en längre tid än nu.

Det råder en fatal tidsbrist inom äldrevården. Det måste beredas möjligheter för att hemvården kan fungera humant och enligt sin ursprungliga idé. Myndigheternas och handläggarnas bemötande bör visa upp ” ett mänskligt ansikte”. Läkarna kan inte vara ”datordoktorer” som ser mera till skärmen än människan. Det är värdefullt att frivilliga vän- och samtalstjänster vinner alltmera terräng och allmän uppskattning.

Lönesättningen inom branschen bör motsvara det krävande arbetets verkliga och humana värde.

Vid svår brist på utbildad personal bör man kunna ordna en invandring av lämpliga vårdare.

Uttalande Svenska distriktet inom Pensionstagarnas centralförbund

Pojo 17.4.2018

Varje tänkande människa måste i dag hysa en djup oro över läget i världen. Stormakterna bedriver ett livsfarligt spel med massförstörelsevapnen som insats. Vi stöder statsledningens ansträngningar att värna freden och de mänskliga rättigheterna.

Den framrusande och allt omfattande digitaliseringen gör de äldre till en diskriminerad grupp i samhället. Med utgångspunkt i bankernas nit att utnyttja datorväsendet till det yttersta tvingas icke-datorsmarta pensionärer in i en ofrivillig tvångströja. Oförutsedda privata ekonomiska förluster kan uppstå i datorvågens kölvatten.

Den helborgerliga regeringen dansar reservationslöst till kapitalisternas pipa. Många pensionärer utför oavlönat arbete, bidrar till vården av barnbarn och hemvårdsberoende anhöriga samt deltar i värdefullt frivilligt, ideellt arbete. I dagens pressade läge är denna insats oskattbar. Regeringen bör konkret värdesätta detta.

All politisk styrka bör nu mobiliseras inför riksdagsvalet och andra liknande avgöranden av största betydelse för välfärdssamhällets bestånd och utveckling. Regeringen Sipilä bör med gemensamma krafter förvisas till en historisk skamvrå.

Försvagade familjeband, en brutalisering av moraliska och etiska riktlinjer samt en allmän medmänsklig likgiltighet utsätter i dag äldre människor för allt mera våld. Värnlösa äldre människor blir lurade, misshandlade eller rånade. Det svenska distriktet uppmanar Pensionstagarnas centralförbund att ta upp våldsproblematiken med sina parallellorganisationer och den vägen med politiska partier och sociala experter.

Inom vår samhällspolitik förekommer talrika exempel på att forskare och myndigheter endast med svårighet tillägnar sig rön och vårdmodeller som tagits fram i andra europeiska länder. Ibland har vårdpolitiken utformats på basen av vad man tror sig veta, inte på konkreta resultat av forskning och vårdpraxis.

Distriktet uppmanar Pensionstagarnas centralförbund att inleda ett nordiskt samarbete kring konceptet att utveckla utpräglat åldringsvänliga städer.

==============================================

Uttalande från de svenska pensionstagarnas höstmöte i Virdois 11 – 12.10.2017.

En störtflod av festtal har redan hållits med anledning av republikens 100 år som självständig nation. Alla jippon står under den smattrande devisen Tillsammans!

Både gångna generationer och dagens äldre befolkning får nu ett ögonblick sola sig i glansen av sina både starka och sega insatser för att främja medborgarnas levnadsvillkor och i sista hand vår överlevnad.

Efter jubileumsåret slocknar strålkastarna. Pensionstagarna är tvungna att ställa frågan, hur har regeringen Sipilä reagerat på de äldsta medborgargruppernas trångmål? Minst en femtedel av pensionstagarna har ställts utanför de få förbättringar som har kommit övriga grupper till del.

Medan regeringens skatteprogram tryggar lättnader för anställda och företagare med medelstora eller toppinkomster försämras läget för dem som lyfter en genomsnittlig pension på 1 500 euro i månaden eller mindre. De utgör 800 000 människor – över hälften av alla pensionstagare.

Regeringen vägrar upphäva nedfrysningen av nivåerna på index. Man rör inte en fena för att påbörja ett konkret program för att rätta till det finländska pensionssystemets flagranta orättvisor. Europeiska Unionen har redan prickat vårt s.k. välfärdssamhälle för dess hjärtlösa behandling av pensionstagarna.

Beskattningen av pensionärer borde jämställas med skattebehandlingen av löntagarnas inkomster.

Regeringen Sipilä står inför vägs ände. Då kan man hoppas att dess illa förberedda, delvis okunniga och egoistiska intresse- och socialpolitik får ett slut. Också pensionstagarna har ett ansvar för att utvecklingen skall kunna styras in på nya spår.

Fullmäktigemöte                                                                    Uttalande

Bolagisering minskar inte hälso- och välfärdsutgifterna

Pensionstagarnas Centralförbund PCF rf:s fullmäktige godkänner inte bolagisering av de offentliga tjänsterna och kräver att man reagerar på åldringarnas hjälpbehov redan i dag.

PCF anser att den offentliga social- och sjukvården inte bör bolagiseras såsom regeringen föreslår. Det kommer inte att förbättra tillgången till tjänster på jämlika villkor i vårt land. De som bor i glesbygden kommer ändå inte att ha en möjlighet till fritt val av service och tjänster. Bolagisering av tjänsterna kommer inte att leda till förverkligandet av hela social- och hälsovårdens målsättning; dvs. att minska på skillnaderna i hälsa och välbefinnande mellan olika befolkningsskikt.

PCF: s förbundsråd är oroad över vad som händer med kostnaderna för tjänster och egenriskerna. Bolagiseringen kommer troligtvis att öka kostnaderna och därmed öka kundernas utgifter. Speciellt pensionärernas situation försämras. En ökning av kostnaderna står i skarp kontrast med reformens mål; att minska ojämlikhet. Förbundsrådet accepterar inte att pensionärer erbjuds offentliga tjänster på marknadsmässiga villkor. Produktion i vinstsyfte är inte lämplig för tillhandahållande av social- och hälsovårdstjänster. Bolagisering krävs inte av EU lagstiftningen, såsom regeringen envist påstår. Små tjänsteleverantörer kommer naturligtvis att få svårt att konkurrera med stora globala företag.

I slutet av 2014, var antalet pensionstagare i Finland 1,5 miljoner. Samma år, var, var tionde person över 65 år och en av fem personer i åldrarna över 75 beroende av reguljär service. Det behövs nu investeringar i hemtjänst och mer personal.

Pensionärerna är ofta låginkomsttagare. Gränsen för låg inkomst är 1190 euro i månaden. Enligt uppgifter från år 2013 får en tredjedel av pensionärerna mindre än 1099 € i månaden. Mer än hälften får mindre än 1400 € i månaden. De flesta är äldre kvinnor som lever ensamma. PCF:s förbundsråd kräver genomförandet av äldre lagen i vardagen. De planerade nedskärningarna får inte ske.

Jubileum och höstmöte 2024

FINLANDS SVENSKA PENSIONSTAGARE FIRADE 40 ÅR

Den nuvarande regeringen har gjort det extra svårt för pensionärerna. Så svårt att det inte blir mycket pengar över till mer än det allra nödvändigaste eller ens julklappar åt barnbarnen.

Det sade Mirja Janérus vid Pensionstagarnas Centralförbunds PCF svenska distrikts 40-årsjubileum som firades på Restaurang Sea Front i Ekenäs tisdagen den 15 oktober.

Hon påminde också om den stora ensamheten som många pensionärer lider av.

- Det är  en ensamhet som förstärktes under covidpandemin. Nu är vi igen tillbaka i vardagen men vi får för den skull inte glömma de gamla och ensamma. Det är bara att ringa upp eller att knacka på dörren för att hälsa på, framhöll Janérus som är ordförande för PCFs förbundsfullmäktige och pensionerad socialpolitisk sakkunnig vid fackcentralen FFC.

Janérus konstaterade att det svenska distriktet är det femtonde bland PCFs distriktsorganisationer.

- Men samtidigt efter fyrtio år fortfarande det yngsta distriktet.   

När Torsten Spring som är vice ordförande för det svenska distriktet hälsat de närmare femtio deltagarna välkomna gav han över ordet till Ulf Heimberg som fungerade som festens konferencier.

- Min uppgift blir att lotsa er genom programmet, konstaterade Heimberg.

Han vände sig sedan till Berndt Pihlström från Ekenäs som under kvällens lopp skulle underhålla gästerna med sång och musik.

- Han och jag var i tiderna arbetskamrater på stålverket i Lappvik, sade Heimberg till Pihlström som till publikens förtjusning genast inledde med den populära låten ”En gång jag seglar i hamn”.

Därefter följde ett anförande av Arbetarbladets tidigare chefredaktör Alf-Erik Helsing som berättade om verksamheten inom PCFs svenska distrikt åren 2010 – 2024.

-  Det har inte varit så svårt att få nya medlemmar. Det svåra har däremot varit att då många äldre pensionärer ansluter sig till en pensionstagarförening vill de njuta av föreningarnas program men inte ta några förtroendeuppdrag, sade Helsing.

Han konstaterade att världen förändrats en hel del under de senaste tio åren.

- Vi var många som hoppades att Ryssland efter Sovjetunionens sammanbrott skulle förvandlas till en demokrati. Men senast den 24 februari 2022 togs vi ur den villfarelsen då Putin inledde den såkallade militära specialoperationen i Ukraina. Våren 2022 trodde vi inte att det skulle bli ett långt krig. Men ryssarna stötte på hårt motstånd och kriget pågår fortfarande.

Helsing sade att många idag befarar att Ryssland vinner kriget. Speciellt om Trump blir president i USA.

Efter talen var det dags för Holger Wikström från Karis att berätta om gamla original. Bland annat om gubbe som i tiderna fick en sup för varje historia han drog på restaurang Fenix i Karis. Men när han skröt med hur han under kriget varit fallskärmshoppare och sergeant och flugit in i Ryssland kunde alla inte mera tro på honom.

Onsdagen den 16 oktober höll Pensionstagarnas centralförbund svenska distrikt sitt höstmöte. Stig Kumlin från Vanda återvaldes till ordförande.

I ett uttalande från det svenska distriktets höstmöte kritiserar man den nuvarande regeringen för de katastrofala nedskärningarna inom vårdsektorn.

Finlands regering håller på att riva ned det medborgarsamhälle som byggts upp under årtionden. Konsekvenserna av regeringspolitiken och av regeringens spariver är förstörd livskvalitet för dem som redan har det svårt heter det i uttalandet.

Henrik Helenius

Festtal av Mirja Janerus

PCF:S SVENSKA DISTRIKT 40 ÅR

15.10.2024 EKENÄS

PCF:s Fullmäktigeordförande Mirja Janérus

Ärade jubilarer

Jag har glädjen att komma med Pensionstagarnas Centralförbunds gratulationer till det 40-åriga distriktet.

Ert distrikt är förbundets yngsta, men trots det redan i medelåldern. När vi funderar på året 1984, är det inte så långt tillbaka i tiden. Många av oss var då i yngre medelåldern, de värsta rusningsåren bakom. Och inte så många tankar riktade till pensionsåren ännu. De, som grundade distriktet var födda lite före eller efter första världskriget. De hade varit i bästa arbetsåren under andra världskriget. Den generation var och byggde välfärdslandet så som vi lärde känna det.

Några tillbakablick till det orwellska året 1984:

-       problemavfallsverket i Riihimäki togs i bruk

-       mac´intosh presenterades

-       en hel månad lång lärarstrejk

-       även läkarna strejkade

-       de evangelisk-lutherska biskoparna kom med ett ställningstagande där dom framhävde äktenskapets livslånga natur och fördömde utomäktenskapliga relationer

-       sovjetisk kryssningsmissil föll i Enaresjön

-       danska folketinget sparkade Mogens Glistrup p.g.a. skattebedrägerier

-       Arne Treholt åkte fast i spionage

-       K.A. Fagerholm dog, han hade suttit 35 år i Riksdagen.

-       Per Stenbäck valdes till SFP:s ordförande

-       Kalevi Sorsa valdes till SDP:s ordförande

-       Paavo Väyrynen omvaldes till Centerns ordförande

-       Ulla Puolanne valdes som första kvinna till samlingspartiets ordförande

-       TCO valde Riitta Prusti till ordförande, första kvinna i en centralorganisations ledning

-       inflationen minskade, var vid halvåret bara 6,4 %

-       Den långvariga tvisten om småbarnsvård löstes, under 3-åriga fick rätt till vårdplats eller hemvård. Hemvårdsstödet utvecklas.

-       finansminister Ahti Pekkala hade bekanta saker i budgetförslaget: pensionernas indexgranskning 1. juli bort, pensionärsorganisationernas statsbidrag bort, försämringar i bostadsbidraget

-       Pekkanen-avtalet undertecknades av 12 parter

Bästa kamrater

För oss viktigt var PCF:s IX kongress i slutet av maj. Den var likaså viktig för förbundets verksamhet. Det svenska distriktet grundades och förbundsstyrelsens storlek blev 15.

Men viktigast var godkännandet av det omsorgsfullt förberedda socialpolitiska programmet. Intressebevakning hade varit central del av förbundets verksamhet från början, men den hade begränsat sig till krav gällande pensioner.

Nu blev den mer omfattande, gällde inte bara pensionernas storlek. Med kom service i olika former, boende och hälsovård. Förbundet började vägen till pensionstagarnas breda intressebevakare i samhället. Minister Pekkalas åtgärder väckte säkert medlemmarna att se vikten av intressebevakningen. Bland de aktiva medlemmarna fanns ju många med bakgrund i facket och förhandlingserfarenhet.

Föregångare till Pensionärsförbundens intresseorganisation, nuvarande EETU, grundades likaså 1984.  
I början av året fick förbundet sin första tvåspråkiga medarbetare. Rolf Johansson anställdes som socialsekreterare, han stannade dock inte länge utan avgick redan i november. Han efterträddes av Curt Chydenius, som stannade till 1988 med titeln organisationsombudsman.

Det nordiska samarbetet, speciellt samarbete med PRO i Sverige aktiverades. Årliga kurser cirkulerade mellan de nordiska länderna. Måhända var facket exempel för dem.

Bästa förbundskamrater

Nu lever vi strama tider. 80-talet var tillväxtens tid. Medlemsantalet ökade och verksamheten utvidgades. Men redan 1990 nådde medlemsantalet toppen. Minskningen sen dess har varit närmare 20 000. Det lilla tröstet, tyvärr, är att vi inte är ensamma utan så gott som alla föreningar tappar medlemmar. Minskning av medlemsantalet har påverkat hårt förbundets ekonomi. Och nu hotar därtill kraftig minskning av statsbidraget.

Medlemmen, som inte speciellt aktivt följer förbundets verksamhet, kan tänka att ekonomin går ju att anpassas med minskad personal. Men minskad personal betyder minskad verksamhet. Ofta hör man säga, att med våra små medlemsavgifter får man även tidningen. Och många tänker, att det är allt.

Tidningen är 5,20 euro/medlem, alltså över hälften av medlemsavgiften till förbundet. Men därtill får distrikten och föreningarna olika stöd. Till exempel hemsidornas Start-version subventioneras med 194,40 €/år, Plus med 384 € och Premium-versionen med 516 euro per år.

Som organisationsbidrag har förbundet delat ut till distrikten och föreningar över 650 000 sedan år 2016.Digikurser och flera olika bidrag är flera tiotusen årligen. Att klara av med kraftigt minskad budget kommer inte att vara lätt.

Bästa vänner

Vi har krafter i vårt arbete, som verkligen behövs. Tillsammans har vi klarat av att göra vårt förbund till inflytelserik påverkare och befrämjare av pensionstagarnas intressebevakning. 

Senaste riksdagsval gav landet en majoritet, vars regeringsprogram gav kalla badet till alla svagare och   mest sårbara i samhället. Självrisken i hälsovården höjs, socialskyddet stramas åt, det blir jobbigare att få tillgång till vården. Extra skatt för medelpensionstagarna och stora lättnader till dem i två översta deciler, ministerlöner och uppåt.

Man vågade inte direkt skära pensionerna. Vi är dock så många och i varje fall än så länge har vi rösträtt. Regeringens planer var inte   att skära pensioners indexhöjningar. Det förslaget har kommit från de gröna i Riksdagen samt vissa ungdomsorganisationer. Deras förslag att frysa pensionsindexet för flera år framåt och samtidigt bevara rätten att samla arbetspension under studietiden, arbetslöshetstiden och föräldraledigheten, är bevis på viss okunnighet och historielöshet. Vi har inte samlat arbetspension av dylika tider. För det finns ju folkpensionen. Över 40 procent av kvinnorna och drygt 30 procent av männen har en egenpension under 1500 euro brutto.

Betalar man först skatten, sedan boendekostnaderna och hälsovårdskostnaderna, som höjs hela tiden, är det inte mycket kvar till varorna med den höjda momsen eller till barnbarnens julklappar.

Vad pensionsreformen, vars förhandlingar har börjat, för med sig, det kommer vårt förbund att följa aktivt, och inte bara följa utan också påverka med de befintliga möjligheterna.

Pensionärsorganisationernas samarbetsorgan EETU grundades till en gemensam intressebevakare. Det har dock varit svårt att få i stånd gemensamma starka utlåtanden. Nu har EETU visat att det behövs. Vi fick i stånd ett gemensamt, starkt och välmotiverat ställningstagande mot pensionsnedskärningar, Och även Orpo hörde seniorernas röst. Och i början av den här månaden har vi igen lyckats med gemensamma krav tillpensionsreformgruppen.

Svåra tiden förenar. Det tycks gälla även mellan pensionärsorganisationerna.

Bästa förbundskamrater

Enligt den färska medlemsundersökningen är de tre största problemen för de äldre
- svårigheterna att komma åt social-och hälsovårdsservicen
- ensamhet
- dålig åtgång åt närservice

För beklagansvärt många är ensamheten en vardaglig följeslagare och isoleringen under covid-tiden förvärrade och ökade ensamheten. Mångens hälsa, både fysisk och psykisk, försvagades när det blev paus med kära hobbyn och man inte kunde träffa vänner. Nu är vi igen tillbaka i den så kallade normala tiden. Våra verksamhetsformer fortsätter. Men det finns dom, som inte varit kapabla att komma tillbaka. Det är viktigt att inte glömma bort dem till ensamheten hemma. Titta in – verksamheten är viktigare än nånsin. Och det är bra att komma ihåg att man kan också ringa med i-phonen.   

Bästa vänner

Ni är rika, distriktet och föreningarna, fast ni inte badar i pengar. Den rikedom som finns i ert arbete kan inte mätas i euro och den syns inte i bokslutet. Den är det mycket omtalade sociala kapitalet. Ett stort tack för er alla och krafter i det värdefulla organisationsarbetet för våra medlemmar. Lycka och framgång för de kommande åren.

Alf-Erik Helsing sammanfattar

Tillbakablick vid Pensionstagarnas svenska distrikts 40-årsjubileum 15.10.2024

- Vi har haft stora svårigheter att förnya oss, konstaterade Ralf Friberg då han i vår 25-årshistorik ”Med ålderns rätt” summerade sina erfarenheter från sin tid som ordförande i Pensionstagarnas svenska distrikt. ”Det är i stort sett samma uppsättning ombud som möter upp på vår och höstmöten år efter år,” sa han och pekade på sambandet med våra problem med nyrekryteringen. I de medlemsrekryteringskampanjer som förbundet ordnat, har det svenska distriktet visserligen klarat sig rätt bra, om än inte så bra som i motionskampanjerna. Och för ett distrikt med några hundra medlemmar blir förstås 10 nya medlemmar en betydligt vackrare siffra i procent räknat än för ett distrikt med några tusen medlemmar.
Tilläggas bör väl att det på senare år också hänt att plussiffrorna vänts i minus. En orsak till det är att två av de åtta föreningar, som var aktiva på Fribergs tid som ordförande, lagt ner sin verksamhet, den i Lovisa och den i Närpes. Orsaken till att det gick så var inte primärt svårigheten att rekrytera nya medlemmar utan svårigheten att hitta någon som var villig att ta över då den som länge lett föreningen ville trappa ner. Jag vet att många andra föreningar brottas med samma problem, men det är kanske svårare att hantera för pensionärsföreningar. Yngre pensionärer har vi en skriande brist på och många av de äldre, också såna som i yngre dar haft förtroendeuppdrag i olika organisationer, vill bara njuta av det programutbud som bjuds och liksom pensionera sig från förtroendemannarollen också. Det är begripligt och inget att moralisera över men för våra föreningars fortlevnad är det ett problem.
Men det var inte bara problem Friberg berörde. Han pekade också på en ljuspunkt: Han var stolt över den höga kvaliteten på programmen vid svenska distriktets höst- och vårmöten. ”Jag tror att man kan säga, att kvaliteten på dessa program klart överträffar den Svenska Pensionärsförbundet presterar,” sa han.
Den bedömningen kan vi som varit med instämma i. Och så har det fortsatt under Marianne Laxéns och Stig Kumlins tid som ordförande. På listan över föreläsare på våra seminarier hittar vi namn som Åsa Lindestam och Tomas Lagerwall från Pensionärernas riksorganisation i Sverige, Petra Toivanen, Markku Jääskeläinen och Tarja Pajunen från vårt centralförbund, Bengt Andersson från Nordens välfärdscenter, Jacob Söderman som på sluttampen verkade som ombudsman inom EU och Johnny Åkerholm, som avslutade sin karriär som verkställande direktör på Nordiska investeringsbanken. Och så har vi dem ur våra egna led som representerat oss i riksdag, regering, inom facket eller i andra centrala samhälleliga uppdrag; Ulf Sundqvist, Maarit Feldt-Ranta, Johan Kvarnström, Thomas Wallgren, Jan Furstenborg, Börje Mattsson, Håkan Ekström och förstås de bärande krafterna i vårt distrikt Ralf Friberg, Marianne Laxén, Rauno Kousa och Stig Kumlin. Yngre förmågor som Anna Caldén, Jonatan Vikström, Rebecca Åkers och Jacob Storbjörk får inte heller glömmas.

De ämnen som behandlats vid seminarierna och i våra uttalanden har för det mesta handlat om sånt som står oss veteraner nära; pensioner, beskattningen av pensionerna, som är hårdare än beskattningen av arbetsinkomster, rätten till ett tryggt boende, tillgången till omsorger och vård, våra möjligheter att delta i föreningsliv och ta del av kulturutbudet och vår rätt att inte minst via äldreråden få vår röst hörd i frågor som berör oss äldre. Social- och hälsovårdsreformen har ofta varit uppe till diskussion. Den har ju manglats i drygt tio års tid och bytt gestalt då en ny regering tillträtt. 

Utrikespolitik har också någon enstaka gång varit på tapeten. 2012 talade Johnny Åkerholm exempelvis om den europeiska finanspolitikens kollaps, 2013 handlade seminariet om EU:s utveckling och folkstyrets framtid inom organisationen och 2015 handlade Börje Mattssons tal om den europeiska flyktingkrisen.

Och från vårmötet 10 april 2014 gjordes följande uttalande:
”Äldre medborgare har minnen både från väpnade konflikter och från det kalla kriget. Därför är de övertygade fredsvänner och anhängare av lösningar av konflikter genom förhandlingar och fredliga medel.
Finlands äldre medborgare vädjar direkt till de ryska krigsveteraner och medborgare som har liknande erfarenhet att kraftfullt ta ställning för en återgång till konstruktiva och fredliga relationer mellan alla nationer i Europa och världen.”

Det var en reaktion på den ryska militära interventionen och maktövertagandet i Krim en månad tidigare. Mot bakgrunden av vad vi i dag vet kan reaktionen tyckas vara lite väl tam. Men den ska förstås ses i sitt sammanhang. Vi som då befann oss i åldersspannet mellan sextio och åttio år hade upplevt Sovjetunionens fall i början av 1990-talet som början på en ny och omvälvande tidsålder. De forna sovjetiska satellitstaterna i Mellan- och Östeuropa fick sin frihet och även om den utveckling de sedan genomgick var ganska kaotiskt tycktes den mestadels gå i demokratisk riktning. Det gällde också det nya Ryssland som växte fram – åtminstone ville vi gärna tolka den turbulenta utvecklingen under Jeltsin så. Från att ha varit en auktoritär, nyckfull och glupsk granne skulle Ryssland småningom bli en demokratisk, ordhållig och fredlig granne. Vi inbillade oss att det i Ryssland fanns en opinion mot kriget och att denna opinion kunde och vågade göra sig hörd. Då Putin kommit till makten gäckades hoppet visserligen otaliga gånger, men vi klamrade oss fast vid föreställningen att det handlade om tillfälliga återfall i gamla auktoritära och imperialistiska vanor, att de var undantag som bekräftade regeln.
Ur denna villfarelse togs vi definitivt den 24 februari 2022, då Ryssland inledde det som enligt Putins dekret med hot om straff måste kallas Den militära specialoperationen. Målet sades vara att skydda den ryska befolkningen i området och avsätta regimen i Ukraina, som kallades nazistisk. Och eftersom de ryska trupperna skulle hälsas som befriare skulle operationen vara avklarad på några dagar.
Men då det svenska distriktet höll sitt vårmöte 19 – 20 april 2022 i Rajaniemi pågick kriget fortfarande. De ryska trupperna hade stött på hårt motstånd och valt att tillgripa rena terrormetoder. I TV-sändningar bevittnade vi resultatet i form av bombade bostadshus, men också skolor och sjukhus, skjutna civilpersoner som låg längs dikesrenarna i erövrade områden, förtvivlade människor på flykt från sina raserade hem. Avsikten med dessa uppenbara brott mot krigets lagar var att göra priset för ett fortsatt motstånd så högt att Ukraina skulle ge upp.
I Ryssland avfärdades rapporterna om den terror som drabbade civilbefolkningen som vilseledande ukrainsk propaganda. Och för att avskräcka protesterande västmakter från inblandning tog Putin till kärnvapenhotet.
Den dystra slutsats Ralf Friberg drog vid vårmötet 2022 var, att den världsordning som varit rådande från år 1945 fram till i dag kastats omkull. Därförinnan fanns en tro på att ekonomiskt utbyte nationer emellan stabiliserar läget, det fanns ett samförstånd om ock skört om att inte ta kärnvapen i användning, en tro på vänskap mellan folken, på att förnuftet regerade och att USA:s dominans var en stabiliserande faktor.
Våren 2022 fanns trots allt ännu hopp om att kriget skulle bli relativt kort och Friberg spekulerade i möjligheten att kriget skulle sluta i en rysk katastrof, ett ryskt självmord.

I dag är vi många som befarar att utfallet blir det motsatta, att Ryssland vinner kriget. Det ligger nära till hands att det går så om Trump vinner det amerikanska presidentvalet och gör upp med sin polare Putin om vad som ska bli Ukrainas öde. Och det ligger nära till hands om man i de europeiska länderna tröttnar på att hjälpa Ukraina och tvingar en förödmjukad Zelensky att sätta sig vid förhandlingsbordet med en makthungrig och segerviss Putin, som ser en fredsuppgörelse som en behövlig paus för kraftsamling inför nästa rond.
Då har vi tagit ett nytt steg mot en ny världsordning där rätt skipas på den starkes och rovgiriges villkor.

Men oberoende av vem som vinner kriget får det allvarliga konsekvens av ett annat och mera osynligt slag. ”Genom dess pris i form av enorma mänskliga lidanden och ett enormt resursslöseri har det utgjort ett allvarligt bakslag i kampen mot klimatuppvärmningen,” påpekade det svenska distriktet i ett uttalande från vårmötet 2022. Det konstaterandet gäller förstås alla pågående krig, de trigga en utveckling som äventyrar mänsklighetens fortbestånd på denna planet. Och till skillnad från Elon Musk tvivlar jag på att räddningen för mänskligheten står att finna på Mars, men jag har inget emot att han själv visar gott exempel och själv flyttar dit.

Varför har jag upprätthållit så länge vid kriget i Ukraina, undrar ni kanske. Vad har det att göra med Pensionstagarnas svenska distrikt?  Inte mycket, måste jag medge. Men det har förändrat det politiska klimatet, skärpt motsättningarna, fått debatten att i högre grad handla om hårda värden, militariserat den rentav. Det passar som hand i handske för den nuvarande regeringen. Det ses i regeringens hårdhänta hantering av de nya välfärdsområdena medan de privata vårdbolagen favoriseras, i behandlingen av invandrarfrågor där den sannfinländska agendan i allt högre grad tycks bli riktgivande, i handläggning av arbetsmarknadsfrågor där syftet uppenbarligen är att minimera fackets inflytande och på ett otal andra sätt.
Oss passar det synnerligen illa. I en tid då kompromissvilja saknas klingar våra synpunkter på hur tillvaron för den äldre befolkningen kunde förbättras för döva öron. Inte är det väl så lätt för Svenska folkpartiet heller, om det nu är någon tröst för ett tigerhjärta. Att i regeringssammanhållningens tvingas rösta för förtroende för sannfinländska ministrar, som avsiktligt provocerat med grovt rasistiska utspel, är knappast så värst angenämt.

Uttalande Pensiontagarnas Centralförbund Svenska distrikt höstmöte16.10.2024 i Ekenäs

Svenska distriktet firar sitt fyrtionde verksamhetsår i år. Året då distriktet började sin verksamhet var tiderna inte som nu. Kekkonen eran var just avslutad och Mauno Koivisto vald till president. Kalevi Sorsas IV regering tillsattes efter valet 1983 där SDP, Centern, FLP och SFP ingick. Befolkningens åldersstruktur var en helt annan än idag. Då var andelen 65 år fyllda ca 10 % medan andelen idag är cirka 23 %. Mer än en fördubbling på fyrtio år och idagens Finland har vi nästan en halv miljon med utländsk bakgrund. Antalet var försvinnande litet år 1984.

Befolkningsstrukturen i vårt land är helt annan än den var 1984. En högre genomsnittsålder betyder nya utmaningar, vi lever allt längre och i början av pensionsåldern är vi i bättre vigör än mången före oss. Men i och med att de äldres antal ökar, ökar också behovet av en mänsklig och bra åldringsvård. Det är bedrövande att höra och läsa hur dåligt åldringar behandlas på vårdhem, speciellt på hem som drivs av privata storbolag.

Orpo regeringens politik har hittills varit misslyckad gällande socialpolitiken, speciellt nedskärningarna inom vårdsektorn är katastrofala. Även nedskärningarna gällande frivilligsektorn drabbar social- och vårdverksamheten. Hittills har det rått konsensus mellan den tredje sektorn och den offentliga sektorn, som har fungerat tillfredsställande. Regeringens sparprogram äventyrar den här balansen.

Sparprogrammet inom kultursektorn drabbar alla engagarede inom sektorn samt den del av befolkningen som är beroende av samhälleligt understött kulturutbud. Även besparingarna inom den frivilliga utbildningen påverkas negativt av regeringens  åtgärder.

Finlands regering håller på att riva ned medborgarsamhället, som byggts upp under årtionden. Utan statligt stöd kan inte olika former inom tredje sektorn fungera. Regeringen hänvisar ofta till den nordiska modellen men samtidigt håller man på att medvetet rasera den.   

Regeringen vill dock inte överge sin ekonomiska politik. Konsekvenserna av denna felaktiga spariver kommer att förstöra livskvaliten för dem som redan har det svårt och påverkar alla medborgares välbefinnande en lång tid framåt.